3D lättar upp stämningen och peppar inför föreställningen med lite kjälkhockey!
Koreograferna har ni träffat förut!
De heter Julia och Camilla och de har fått jobba rätt hårt.
Först analyserade de manuset som de fick av Josefin, för att komma fram till en egen tolkning och en känsla av vad de ville förmedla till publiken. Camilla har pratat om att sprida ett budskap. Lite åt hållet att kvinnor kan vara utsatta på många sätt, kanske främst i andra delar av världen, där det inte är lika jämnställt som här.
Efter att de gått igenom vårt manus så planerade de scenerna. De har sedan gjorts om rätt många gånger efter det. Utifrån de olika scenerna och delar av manuset som fastnade hos dem extra mycket skapade de koreografi. De tänkte på olika kvalitéer och försökte att göra saker som de inte brukar göra i vanliga fall.
Jag frågade dem ifall de tyckte att det var roligt att vara koreografer.
Första svaret var "inga kommentarer". Men sedan kom de fram till att jo, visst är en rolig uppgift, men alldeles för mycket jobb. Att hitta inspiration och tid att arbeta har varit svårt.
Men som tur är så jobbar det jättebra tillsammans
och nu är de i full gång med att få ut allt material till dansarna! 
Det här är Josefin, som skrev vårt manus.
Precis när hon skulle börja skriva var det svårt att veta om vad. Men klassen hade lite önskemål så hon utgick ifrån dem när hon skapade sina karaktärer (som ni kan läsa om i ett tidigare inlägg). Den första tanken var att för att uppnå lycka måste men ha genomgått en period av smärta. Därför har karaktärerna i vårt manus alla någon form av problem. Josefin säger att det var enklare att skriva om problemen som går att ta på, som misshandel, jämfört med mer psykiska problem, som ätstörning.
Nu inväntar hon föreställningen, då hon ska låta publiken fylla i en enkät, för att se om de såg de detaljer/händeser från manuset som hon ville lyfta fram extra mycket.
Det här är Maya, vår konstnärliga ledare.
Det är hon som ska vara lite spindeln i nätet ungefär. Själv beskriver hon det som att hon är lite utav en projektledare, fast bara med det som händer på scen. Hittills har hon inte behövt göra så mycket, utan har fått hjälp av klasskamrater med att boka Sagateatern och så. Just nu så jagar hon dock någon som kan göra affischen vi ska tapetsera stan i. Hon kommer också vara den som ska presentera oss och vår föreställning för publiken den 1 april.
Så om vi får några problem eller är i akut behov av inspiration är det Maya vi ska gå till!
